Nya kapitel i sagan om Slazenger

Putten mäter knappt sex meter och bryter försiktigt från höger. Tystnaden är så kompakt som bara en tystnad kan bli när tiotusentals människor kollektivt håller andan samtidigt och allas blickar är riktade mot mannen med det mörka håret och den marinblå cashmeretröjan nere på den 18:e greenen. Severiano Ballesteros rullar iväg bollen med sin klassiska Ping Anser-putter.

Resten är ett vackert stycke golfhistoria.

För bollen landar i hålet – och det euforiska jubel som ekar mellan St Andrews lågmält grå stenhusfasader vill aldrig ta slut. Samtidigt som Ballesteros hämningslösa firande och spontana segergester fortfarande får oss att skratta och rysa framför filmklippen trots att drygt 36 år har gått sedan den där julisöndagen 1984.

Dels för att det är en av de bästa och mest spektakulära golfspelarna genom tiderna som har stått för underhållningen. Dels för att spanjorens förmåga att engagera, förtrolla och interagera med publiken står i så bjärt kontrast med många av dagens mer kontrollerade och strömlinjeformade stjärnspelare. Segern i The Open Championship var Ballesteros andra av totalt tre. Han vann också Masters på Augusta National vid två tillfällen och spelade otaliga gånger huvudrollen som det pulserande hjärtat i Europas Ryder Cup-lag.

Men på något sätt kommer hans karriär alltid att förknippas mest med St Andrews 1984.

– Det var det lyckligaste ögonblicket i min idrottskarriär. Min stund. Mitt mest fantastiska slag. Så mycket att den där segergesten kom att bli loggan för mina företag, har Ballesteros själv sagt. 

Mitt i händelsernas centrum hamnar också en guldfärgad panter. Det är nämligen så loggan på Ballesteros vänstra bröst ser ut, på de ikoniska bilder som sprids över världen. Men det är heller ingen slump. Tröjan har Ballesteros plockat fram på det 15:e hålet, då den intensiva segerstriden mot framförallt amerikanske giganten Tom Watson började intensifieras.

– När jag nådde det 15:e hålet hade det blivit betydligt kyligare. Jag förberedde mig för att dela ut nådastöten, precis som en tjurfäktare. Så jag tog fram den marinblå tröjan som jag hade haft när jag vann mästerskapet på Royal Lytham fem år tidigare och drog den över min pikétröja, berättade Ballesteros.  

Var tog egentligen Slazenger vägen?

Bilden på en jublande Seve Ballesteros med knuten högernäve flimrar förbi i Niclas Rodins Facebookflöde och han börjar fundera över när han såg den där klassiska pantern på ett klädesplagg senast eller varför de snyggt smidda järnklubborna från företaget inte längre finns på hans radar.

– Det var ju ett märke jag hade vuxit upp med själv under 80-talet och som jag har haft en stark relation till. Det hade ju faktiskt i stort sett alla golfnördar från den tiden, säger Rodin.

Eftersom han har tillbringat i stort sett hela sitt liv i konfektionsbranschen sås också ett frö till en idé. Med tanke på Slazengers härliga och färgstarka historik borde det gå att relansera varumärket. Han bestämmer sig för att bolla tankarna med kompisarna Jonas Hedin och Janne Bengtsson som han beskriver som ”lika golfnördiga som jag och dessutom också intresserade av kläder” och tillsammans börjar trion jakten på den förlorade pantern.

Resan hade kunnat ta slut på ett stort huvudkontor i Storbritannien. För efter viss research visar det sig att brittiska sportjätten Sports Direct har köpt rättigheterna för Slazenger när glansdagarna var över och förvandlat det tidigare premiummärket till en lågprisprodukt i det breda sortimentet.

–Vi hade insett att den enda möjligheten att göra något bra av detta var att köpa loss varumärket Slazenger från dem, men vi hade inte gjort hemläxan ordentligt och inte riktigt förstått hur stora de verkligen var och att de skulle vilja sälja Slazenger till oss var inte aktuellt, säger Niclas Rodin.

Däremot lyckades svenskarna övertyga Sports Directs vd Mike Ashley om att varumärket, rätt hanterat, skulle kunna ha stor potential och en kontakt etablerades.  

– Efter en tid fick vi klart med en licens för att vi, parallellt med deras vanliga produktion som bara saluförs i Storbritannien, skulle kunna ges möjlighet att lyfta Slazenger och göra en ny premiumdel, som vi kallar Slazenger 1881, säger Niclas Rodin.  

Men hur skakar man egentligen liv i ett gammalt framgångsrikt varumärke, som sedan en lång tid tillbaka har levt sitt liv i det fördolda – samtidigt som sporten och samhället förflyttas framåt i allt snabbare takt?

För Niclas Rodin och hans kompanjoner finns bara en väg att vandra. Genom att leta svaren i backspegeln, med ambitioner att ta det klassiska modet in i 2020-talet under parollen "Celebrate the future, respect the past”.

Men då uppstår nästa fråga.
Hur får man en kristallklar bild i den backspegel man tittar i, trots att den är både sprucken och påverkad av tidens tand?

Svaret finns i ett sommarhus vid Trevose, nere i Englands sydvästra hörn, där de härliga linksbanorna ligger som på ett pärlband. Där befinner sig nämligen Jon Parsons, golfchef på Slazenger mellan 1971 och 1986, under varumärkets absoluta guldålder och av en ren tillfällighet hittar Niclas Rodin honom på nätverket Linked In.

– Jag fick frågan från absolut ingenstans om jag ville vara involverad för knappt ett år sedan och det var inget svårt beslut. Jag menar, hur många gånger får du möjlighet att jobba med ett projekt som relaterar till ett varumärke som du började arbeta med för nästan 50 år sedan, undrar Parsons retoriskt.

Jon Parsons.

Att tala med John Parsons om tiden som var då är enkelt. Det är mer eller mindre bara att trycka på Play-knappen, så radar han upp den ena fantastiska historien efter den andra. Som när han och ett par arbetskompisar på Slazenger fick sitta och sy på panterloggan för hand på alla Ballesteros tröjor, eftersom han vägrade att spela i de företaget hade tagit fram, utan bara ville ha cashmere. Som när han, Ballesteros, Johnny Miller och Sam Snead återvände till det gemensamt hyrda huset utanför St Andrews 1984 och firade Seves triumf tillsammans.

Eller som den gången en modeplåtning med Ballesteros slutade med att de spelade hedbanan Walton Heath tillsammans, samtidigt som bilderna togs, för att Seve ville ha det så.

Sådär fortsätter det.

Och det är ur dessa berättelser, samt via mer fokuserade utfrågningar och strukturerade genomgångar av gamla bildbibliotek, som Rodin och hans partners försöker få fram själva essensen ur vad Slazenger har varit – för att förstå vad det kan bli. 
– Skälet att Slazenger var så stort på den tiden var att så många superstjärnor bar våra plagg. Jack Nicklaus, Lee Trevino, Johnny Miller, Ray Floyd, Fred Couples, Ben Crenshaw… ja det går att räkna upp hur många som helst. Sedan gav ju tennisen och golfen varandra draghjälp, för Slazenger var också stort inom tennis. Vi hade exempelvis Björn Borg och under en period sex av världens tio bästa spelare, säger Jon Parsons.

Seve Ballesteros och Johnny Miller var två av storstjärnorna som marknadsförde Slazenger på 70- och 80-talet.

Var gick det snett?

– Några år efter jag hade lämnat företaget så hamnade Slazenger fel i olika stora företagsaffärer och fick nytt ägarskap tre gånger. Allt som det hade byggts upp under åren raserades mer eller mindre över en natt och under senare år har det ju mest handlat om billiga produkter inom sportbranschen.

Vad talar för att ni ska lyckas göra det framgångsrikt igen?

– Vi kommer ju inte kunna göra samma sak som då, alltså att få kläderna på en massa kända spelare eftersom det är väldigt kostsamt nuförtiden. Men jag tycker om hur Niclas och hans kamrater försöker sträva efter en autenticitet genom att länka ihop dåtid med nutid och jag ser fram emot att försöka hjälpa dem göra det.

 2021 är det tio år sedan Seve Ballesteros gick bort i sviterna av en hjärntumör. Men arvet efter honom lever och hans familj förvaltar det noggrant. Därför är det mycket värt med deras godkännande till projektet att ta fram det nya Slazenger, med hjälp av exempelvis gamla bilder på Seve, och kanske så småningom en exklusiv kollektion.

– Det känns fint att de tycker om detta och vi ser fram emot att diskutera vidare med dem vad som vi kan göra tillsammans framåt, säger Niclas Rodin.

De första kollektionerna från Slazenger 1881, signerade av designern Peter Hamos, är i alla fall på plats och hittills handlar det om ett ganska begränsat urval.

– Vi börjar med att ta fram ett antal klassiska plagg, som stickade tröjor, pikéer och solskärmar. Sedan är planen att bygga vidare med mer tekniska plagg så småningom. Några klubbor blir det nog inte, men visst hade det varit roligt att ta fram ett gäng exklusiva bladset i väldigt begränsad upplaga, säger Rodin.

En spännande resa, i spåren av det förflutna, har tagit sin början. Vilken slutdestinationen blir vet ingen.