Golfstad Stockholm Väst

De spelstrategiska glasögonen är förvisso redan på när vi kliver upp på nionde tee. Men på den här par-femman är det även modet som ska fram. Vi behöver flörta lite med vattnet längs hålets vänstersidaför chansen att nå in på två. Och inspelet är dessutom lurigt. För greenen sluttar rejält från höger till vänster och blir man kort ligger där två rediga bunkrar. Med vit, finkornig toursand. Och pluggbenägenhet.

Men vi har alla förutsättningar att lyckas. Med Mälarens glittrande vidder i ögonvrån, en bra score i ryggen och den obligatoriska våfflan i magen från banans ståtliga Halfway House. Som motsägelsefullt kommer redan efter hål åtta. Och fyra. Och elva. Och fjorton.

Det är bara att gasa.

På Bro Hof Stadium Course är inget hål det andra likt och det är inte det minsta förvånande att spelare som Dustin Johnson och Bubba Watson har gett den lovord. Både design och kvalitet håller en sådan klass att det är lätt att vackla i tanken om man faktiskt är på en långweekend i Mälardalen eller på en privatägd klubb i Georgia. Fairway känns som en vältrimmad ryamatta och trots material vore det inte helt tokigt att kalla greenerna för glatta.

Men håller man tungan rätt i mun är den omtalade banan inte allt för svår. En stilla sommardag från en överkomlig tee kan vem som helst briljera. Den breda layouten och lakeside-karaktären gör dock att det en blåsig dag inte spelar någon vidare roll var vare sig tee eller tunga befinner sig.

Det går förstås att hitta utmaningar för den våghalsige oavsett väder. Från backtee kan banan nämligen sträckas till ohyggliga 7357 meter. Att jämföras med en av PGA-tourens hemmaarenor Torrey Pines på 7134 meter.

Det finns inte allt för många riktiga ö-greener i Sverige. Så det är väl genomtänkt att arkitekt Robert Trent Jones Jr har sparat hål sjutton till just hål sjutton. Den här ö-greenen kan dessutom spelas från två håll. Vid birdie, eller ännu bättre hole in one, står man som i strålkastarljus på scen framför åskådare från både tee och green på banans finalhål.

Bro Hof stoltserar inte bara med en utan två av Europas bästa banor. The Stadium Course stod klar 2007 och kompletterades 2009 av The Castle Course, en hedbana med samma höga kvalitet men en helt annan design. Även den ritad av Robert Trent Jones Jr, som designat över 300 golfbanor världen över.

– Jag tycker om båda banorna men om jag måste välja en favorit så blir det The Stadium Course. Jag älskar banans design och layout och den blir aldrig tråkig att spela. Vinden, vattnet och de tuffa greenområdena gör att det alltid är en utmaning och mitt golfspel sätts verkligen på prov. Det är en spektakulär bana, säger Maria Bengtsson, Club & Marketing Manager på Bro Hof Slott.

Klubbhuset, vars kungliga historia sträcker tillbaka till medeltiden, är precis lika ståtligt inuti som det ser ut utanpå. Gamla parkettgolv bär orientaliska mattor, i taket hänger ljuskronor och en bar med engelsk golfpubb-aura visar upp sina bästa namn och bravader på väggen. Till och med toaletterna yvas med glänsande knoppar på kranarna och påkostade tvålar i fönsterkarmen. Därtill ligger restaurangens uteservering fint i eftermiddagssolen, för den som vill ge våfflan sällskap.

Men det finns fler pampiga byggnader i närheten för den som uppskattar arkitektur. Som Villa Aske eller Hackholmssund. Vi får ett varsitt champagneglas i handen när vi checkar in på Thoresta herrgård, som mycket lägligt erbjuder golfpaket ihop med Bro Hof. Frisyren går från sötvattenvind till saltvattensprej innan vi sätter oss till bords i herrgårdens restaurang för den fyra rätters-meny som ingår i paketet. Lågmäld lyx i lantlig miljö lyder pitchen. Något som år 2019 tog restaurangen från Bro till White Guide.

MORGONEN DÄRPÅ susar vi iväg till Annika Sörenstams hemmabana, Bro-Bålsta. Och "susar” är precis vad vi gör. Det tar nämligen bara dryga 10 minuter att ta sig från frukostbuffén till första tee.

Banarkitekt Peter Nordwall tog inspiration från de klassiska golfbanorna på de brittiska öarna när han designade Bro-Bålsta. Den vackra och generösa hedbanans adelsmärke är de enorma greenerna. Som av förklarliga skäl är lätta att träffa, men betydligt svårare att putta på. Här stod en 12-årig Sörenstam och la grunden till vad som skulle komma att bli en fantastisk karriär. Och här står vi och gör något helt annat.

Svenska sommarhits ljuder ur bilradion när vi efter rundan åker 30 minuter norrut. Hade vi köpt vingar för pengarna hade det inte behövt ta en hel halvtimme. Men den av Mälarens förgreningar som kallas Garnsviken har lagt sig rätt över vägen.

Runt år 970 stod en man vid namn Erik Segersäll och pekade ut var Sigtuna stad skulle byggas. Där ligger den i stort sett bevarad. En kullerstensklädd gågata ringlar förbi små pittoreska butiker, gränder och caféer. En vacker strandpromenad följer Garnvikens kant förbi en hamn, glasskiosker och restauranger. Här möter bevarad historia sommaridyll.

Vi slår oss ned i solen för räkmacka och eftermiddagskaffe. Sommarfirare kilar in och ut ur de små hantverksbutikerna i sina nötta sandaler. Strosar förbi med kulglassar i "italienska smaker”. Och köper vykort med kärleksfulla intentioner. Så där som man gör när man går på kullersten och känner sig mer romantisk än sms. Här är semestern ett faktum.

Här finns även Sigtuna golfklubb, som vi gör rum för i planeringen. En naturskön, lätt kuperad hedbana i slottsmiljö designad av Nils Sköld 1969 och ombyggd tjugo år senare av Björn Eriksson.

– Det är en riktigt trevlig, bra golfbana i karaktäristisk Upplandsmiljö. En parkbana som med lite sällskap av Garnsviken tar sig fram bland uråldriga ekar och bjuder på varierande och utmanande golf, säger Lars Kjellberg, ordförande i Sigtuna Golfklubb.

Har du fler Sigtunatips utöver golfbanan?

– Jag skulle rekommendera en stadsvandring för att se på alla fina byggnader. Speciellt en sväng förbi Sigtuna Stiftelse, en otroligt vacker, italienskt inspirerad byggnad med ett makalöst bibliotek och en väldigt trevlig restaurang.

För den som fortfarande uppskattar arkitektur ligger det flertalet mäktiga slott runt Sigtuna. Det finns måhända inget Disneyland i Uppland, men det är inte en allt för lång sträckning att föreställa sig lite fyrverkerier över Skokloster. Därtill Rosersberg, som direkt taget ur valfri brittisk rojalitetshistoria, Carola Häggkvists Steninge och Wenngarns slott som serverar en förträfflig vedugnspizza.

Efter byggnadskonst så det räcker och blir över tar vi oss an kvällens middagsreservation på Båthuset Krog och Bars uteservering i Sigtunas hamn. Här serveras förstklassig husmanskost förfinad i svårbegripliga termer, semestrare guppar förbi i sina segelbåtar och inte allt för högljudda, mer stämningsfulla, fiskmåsar skränar i skyn.

Vi tar in för natten på Sigtuna Stadshotell, som för extra förtydligande har satt byggåret 1909 i titeln på både hotell och restaurang. Hotellet, som stått där sedan det byggdes, har fem starka stjärnor och en magisk utsikt över Mälaren.

När söndagen anländer beger vi oss av med siktet inställt på Viksjö Golfklubb, för helgens fjärde och sista runda. Dessförinnan ett kort men ack så viktigt stopp på vägen i Barkarby handelsområde. Här finns Stockholm Quality Outlet med sina 70 butiker. Men även Dormy Barkarby. Vi kikar in hos söndagsgänget och fyller på bollförrådet innan vi 10-minuterssusar iväg till Viksjö.

Från lyx och flärd i slottsmiljö till skog och charm i Jakobsberg. Det är ganska talande att man, för att komma till Viksjö GK från Stockholms innerstad utan bil, kan ta en buss som stannar vid hållplats Bondevägen. Men icke att underskatta. Viksjös 18-hålsbana ligger inbäddad i ett lummigt, härligt skogsområde. En klassisk, kuperad hed- och skogsbana med åkerholmar, ekkullar och knepiga vattenhinder. Här finns även en fin niohålare, ritad av det etablerade designernamnet Sune Linde.

Vi rullar hemåt med en fantastisk golfhelg att lägga till minnena. Borta bra men hemma bäst, som det sägs. Även om hemma gärna hade fått vara ytterligare ett slott. Vi kan åtminstone göra våfflor som på Bro Hof.

Viksjö GK. Fotograf: Bo Sjösten