Med de bekväma tio tusen timmarna i ryggen sitter bollträffen perfekt varje gång. Solen skiner över världens vackraste banor, även när det regnar över övriga. En varmhjärtad men skärpt caddie ser till att klubborna alltid är kliniska och humöret på topp. De tvåhundrafemtio hotellnätterna om året känns mer härliga än omständliga. Och på första tee är du precis så lugn inuti som Tiger Woods verkar utanpå. Med miljonbelopp i potten.

Vilket drömliv. Kan man ju tänka.

Vore det inte för den ständiga pressen att prestera, blåsorna i händerna och den ömmande ryggen. Svettpärlorna som häckar i pannan, trägna journalister och de faktiska timmarna bakom tio tusen-sägningen. Då vore det ju rena rama semestern, proffslivet.

Men om du aldrig provat, hur kan du då vara säker?

Genom sylvassa motiveringar har åtta svenska och två norska hobbygolfare blivit utvalda till att få testa på två dagar i det åtråvärda livet som golfproffs. Tack vare ett samarbetsprojekt mellan Dormy och Swedish Golf Team, som arbetar med många av Sveriges bästa spelare. Nu är dagen kommen.

Österåkers golfklubb i Åkersberga, norr om Stockholm, har ett fantastiskt träningsområde på andra sidan rangen från klubbhuset sett. Där ligger bollarna redo i prydliga pyramider. Tälten står ståtligt i augustisolen. På borden finns ishinkar med Loka i olika smaker och stora fruktkorgar som antyder att livet på toppen kan komma att kräva både ett och två mellanmål.

Det går att ta på förväntningarna i luften. 

Där står bland annat Markus Berggren, 45, en entusiast som jobbar med hållbarhetsfrågor på Tetra Pak i Lund. Jessica Liljestrand Hellström, 28, en sprallig stockholmare som jobbar på bank, och som undermedvetet anammat sin sambos Göteborgsdialekt. Markus Lundgren, 32, en före detta hockeyspelande Skellefteåbo som säljer bilar till vardags och som med norrländska mått är orimligt social. Och Joachim Hennum, 28, en glad polis från Stavanger i Norge. 

Alla tio, upp över öronen, förälskade i golf.

Gruppen delas på tre och snurrar under dagen mellan varsina stationer. Patrik Jonsson, landslagscoach för Swedish Golf Teams damer, pratar svingteknik på rangen i ett nära samarbete med gruppen hos fysioterapeut KG Nissén.

– Efter att ha analyserat och tittat på dem när de slagit bollar har vi försökt hitta några små nycklar hos varje spelare. Vilket då kan vara allt ifrån hur de rör höften, hur mycket de klarar av att separera överkropp och underkropp eller hur mycket de roterar i svingen. Övningarna är i stort sett desamma som vi gör med proffsen, det är bara lite lättare att avslöja amatörernas brister, säger Nissén. 

Tränarna petar på knän. Håller i och visar kraftmotståndet på axlarna. Vinklar handleder. Och berättar entusiastiskt anekdoter från livet på världsarenorna. 

Det tredje lilla gänget står på övningsgreenen tillsammans med Jon Karlsen, den norske tränaren som skrivit en doktorsavhandling i ämnet puttning och regelbundet samarbetar med många tourproffs. De måttar noggrant upp puttlinjer med ett illgrönt snöre. Pratar puttrörelse, sikte och tillslag. 

Markus Berggren från Lund skriver för fullt i sitt lilla anteckningsblock. 

– Den stora reflektionen från förmiddagen är puttningen, säger han. Jag har förstått idag att jag tror att jag siktar rätt på hål, men så siktar jag konsekvent en decimeter till vänster. Så många gånger jag har fått höra av kompisar att jag är så dålig på att putta. Men idag har jag fått höra av Skandinaviens puttingguru Jon Karlsen att min teknik är rätt bra, det är bara det att jag siktar helt fel.

Efter lunch får deltagarna i tur och ordning prova ut en varsin driver från Callaway. Något som bevisligen inte varit tydligt nog i kommunikationen. För när de förstår att de inte bara ska få testa drivers, utan även ta med sig en hem, blir det jubel.

– Får jag den? Allvarligt? Men så kul! Även om jag tycker att jag kommer ganska bra överens med min nuvarande driver har den några år på nacken. När man verkligen får sätta på ett skaft som passar en bättre och med dagens teknologi gör det en väsentlig skillnad. Jag slog både betydligt längre och mindre snett, säger Skellefteå-Markus.

Ja, träna som ett proffs är ett sprillans nytt koncept för både Dormy och Swedish Golf Team och även om ambitionen från början varit hög har båda parter varit försiktiga med att lova för mycket. Men när klockan slår slut på en vanlig arbetsdag kommer nästa positiva överraskning. Österåker har lyckats trycka in tre bollar på Öster by Stenson bland Dormy Open-inspelsvarven, vilket innebär att de får möjligheten att spela intill proffsen som förbereder sig för veckans Challenge Tour-tävling.

Solen värmer, fairway liknar mer en heltäckningsmatta än gräs och sensommarljuset lägger ett gyllene filter över måndagseftermiddagen. Det är tio till lika delar exalterade som förvirrade själar som står på första tee. Att få in så här mycket kunskap i huvudet under en enda dag, det klarar nog inte ens de riktiga proffsen av.

– Det var rörigt. Jag snaphookade första slaget ut på tian. Men jag kom in i det efter ett tag. Jag känner att jag har fått ut mest i järnslagen, där var det faktiskt riktigt stor skillnad. Man får välja ut det man tycker är viktigast. Ska man försöka få med sig allt så blir det bara en fruktsallad i huvudet, säger Skellefteå-Markus.

Hur har du upplevt första dagen?

– Att få den här möjligheten att träna med de som är bäst i Sverige på vad de gör, wow. Även om jag bara är en hobbygolfare så är de väldigt duktiga på att lära ut och når ut till en väldigt enkelt. Sen är det så kul att få vara på en så här fin bana och anläggning, det är en liten annan värld än vad jag är van vid uppe i Skellefteå.

Morgonen därpå är det uppenbart att till och med bara en dag som golfproffs tar på krafterna. Fingrar tejpas och plåstras om, Resorb-brustabletter släpps ned i diverse vattenflaskor och under uppvärmningen varvas gubbstön med lite-yngre-personer-stön.

– Jag vaknade mitt i natten och fick dricka vatten och ta två Ipren. Det var visserligen väldigt varmt på rummet, men det är väl så med proffslivet också. Man måste upp några nivåer innan det blir riktigt flashigt, säger Lund-Markus.

– Ja, jag har till och med träningsvärk i magen. Jag visste inte ens att man kunde få det av att spela golf, men tydligen, fyller Skellefteå-Markus i.

Ömma kroppar och knoppar samlas i ring kring dagens två tränare. Peter Östlund som ska föreläsa om mental träning och Niclas Fasth som inleder dagen med närspel. Niclas Fasth avslutade sin proffskarriär 2017, då som sexfaldig Europatoursegrare, Ryder Cup-spelare och tvåa i The Open på Royal Lytham & St Annes Golf Club år 2001. Nu står han för proffsperspektivet i Swedish Golf Team, tillsammans med Peter Hanson.

När Fasth börjar avrunda sin detaljerade chippövning med tillhörande Tiger Woods-anekdot målar Östlund upp ett rutnät på sin whiteboardtavla och skriver känslornas ytterligheter i varje hörn. Glad, lugn, arg och ledsen. Han beskriver hur man förr letade efter rätt känsla innan varje slag. Den perfekta kombinationen av lugn och glad.

– Det är förstås otroligt svårt. Känslor går per automatik och det är ju jättedumt att bara spela med 25% av sig själv. Golfbanan är konstruerad för att sätta hela vårt känslospektrum i spel. Det är därför det finns outpinnar, vattenhinder och bunkrar. Det gäller att hitta ett yttre fokus och en autopilot som kan leverera ett golfslag mot sitt mål i alla lägen och känslor, säger han.

Det är en konst att lyckas skifta över fokus från sig själv till målet. Och att slå en avslappnad wedge är betydligt lättare en ljummen tisdagskväll i Mölnlycke än en finalrond en söndag på Augusta.

– Jag gillade verkligen det mentala passet. Jag tar framför allt med mig det där med att ha fokus på målet istället för på mig själv. Det blev lite mer prestigelöst att bara lita på svingen och det känns som att det inte är jag som behöver prestera, säger Jessica.

Innan gänget traskar ut på Västerled, Österåkers andrabana, som sista etapp i Träna som ett proffs får de öva på just stresspåslag. Fasth och Östlund har satt upp tio tävlingsstationer och amatörerna möts i dueller. Efter två fullmatade dagar är det dags att sätta lärdomarna på prov. Under press. Precis som för proffsen, fast i ett lite mer komprimerat format.

Så är det drömlivet, livet som golfproffs?

Det kommer varierande svar från våra tio atleter.

– Ja, alltså det är ju väldigt mysigt. Träna golf är väl inte något jag är bäst på. Men det är ju betydligt roligare än att sticka till något elljusspår och löpa eller lyfta vikter på gymmet som jag gjorde när jag spelade hockey. Att stå och mysa med en wedge eller trycka till den med drivern, det är inget jag har blivit less på än i alla fall, säger Skellefteå-Markus.

– Personligen känns det lite väl tufft för min del och jag är lite väl långt därifrån spelmässigt. Men det känns otroligt kul att ha fått testa på det, lägger Jessica till.

Träna som ett proffs lämnar Österåker efter två intensiva dagar med ny kunskap, ny inspiration och nya vänner. Och det är med glädje vi säger: i sommar kör vi igen!