Minun holaritarina

En solig vårdag blev något alldeles extra. Med järnåttan i handen slog jag en lätt vänsterskruvad boll som försvann bort mot green. Alla i sällskapet spärrade upp ögonen – ingen hade tidigare varit med om en hole-in-one. Kunde det verkligen ha hänt? Med nervösa steg gick jag fram – och där låg den. Min boll, i koppen. En oförglömlig känsla.